Friday, November 04, 2005

Bli vuxen

I'll do this one in Swedish...

Några händelser fick mig att fundera på vad det innebär att bli vuxen. Det verkar vara ett ämne som nästan alla i min generation i hela västvärlden funderar på. Det verkar som vi har svårt att acceptera att bli vuxna. Eller är det snarare att vi inte accepterar att ha tråkigt bara för att vi blivit vuxna? Är det alltså en omdefiniering av vad det innebör att vara vuxen som håller på att hända. Är det kanske bara en naturlig följd i det postmateriella samhället?

Som inledning kan man titta på den här underbara filmen: http://www.zeronews-fr.com/flash/quarter.php. De här grabbarna verkar inte vara intresserade av att växa upp, i traditionell mening.

---

En kompis berättade just att hon brutit med sin nya pojkvän efter varit tillsammans några månader. Hon skrev att de inte var redo. Föga originellt, men kärleken är inte alltid originell. Jag förstår vad hon menar, men det fick mig att börja fundera: Om man är nästan 30 år gammal, och säger att man inte är redo (för ett sådant seriöst förhållande), borde man då kanske börja bli orolig? Är det så svårt att bli vuxen idag?

Vidare skrev hon att hon måste hitta sig själv på egen hand först. Men, tänkte jag då, kan det vara så att man ibland faktiskt kan hitta sig själv med hjälp av någon annan. Man kanske till och med kan hitta ett ännu bättre själv än man skulle gjort själv. Jag har börjat fundera på om vi inte är lite lurad av den här individualistextremist myten. Jag tror att andra människor kan fungera som en katalysator eller hävstång för en mycket större förändring än de flesta klarar på egen hand.

Hon skrev också att det är ju det här problemet med att det går så fort framåt i förhållandet när man är lite äldre. Också ett klassiskt dilemma. I vilken mening är det ett problem egentligen? Lovar man dumdristigt/förälskat saker man inte kan hålla, som sedan leder till besvikelser? Är man orolig att bilden man har gjort sig av sin nya partner ska krackelera? Vad skulle man i sådana fall egentligen vinna på att medvetet göra motstånd och sänka hastigheten? Eller måste man ha en teflonsjäl för att kunna säga så? Eller kanske är det helt enkelt att man vill dra ut på förälskelsefasen för att man verkligen behöver allt rosaskimmer man kan få i tillvaron.

Hur som, jag kan se ett problem med att det går för fort, och det är att jag tror att vi skapar vår världsbild genom att göra konstanta integrationer mellan nya upplevelser och gamla föreställningar, förhoppningar och farhågor i vårt sinne. Denna integration är inte omedelbar, det krävs en del reflektion innan en ny "världsuppfattning" är på plats. Dessutom tror jag, i existentialistisk anda, att det är först när vi börjar leva och handla efter vår nya vy som den verkligen integreras med, eller kanske snarare blir, vårt nya själv. Ytterligare en fördröjning alltså.

---

Sedan var det en annan nära person, något yngre än mig, som frågade mig om jag var nervös när jag började på KTH. Om det kändes som om jag klev på det sista steget liksom, för efter det så har man bara att jobba och bli vuxen kvar. Han sa att det känns lite jobbigt att bli vuxen, eller mer som att det känns som han inte är vuxen fast man skulle "behöva" vara det.

Jag tycker att hans formulering väldigt bra fångar vårt dilemmat.

Jag tror ju knappast att han är ensam att känna som han gör. Det är ju en hel generation som undrar om de inte borde bli vuxna snart när de är trettio år. Men frågan är om de inte missuppfattat frågan lite. Dels är det ju en trend i hela västvärlden att leka mer och mer; städerna förvandlas långsamt från arbetsplats och industrier till lekplatser för vuxna. De har just anlagt en strand i Paris, t.ex. Men vad är det då att vara vuxen egentligen? Att åka till Argentina och starta en restaurang som han gjort är inte det vuxet? Även om han hade förmånen att ha kapital att kunna göra det, är det verkligen inte vem som helst som hade kunnat göra det.

I Sverige är vi dessutom bortskämda i någon mening. Tänk på att i bl.a. Frankrike och Storbritannien så börjar man ofta jobba vid 21-22 års ålder, direkt efter universitetsexamen. Då kanske de har mindre tid och utrymme att fundera så mycket.

För min del så var att studera på KTH rätt bra och lyxigt, för det var en utmaning och svårt och seriöst på sätt och vis (och låter bra som sysselsättning när man berättar vad man gör för farmor), men samtidigt är det väldigt mycket en skyddad verkstad. Så länge man tar åtminstone huvuddelen av sina tentor så får man sitt studiebidrag, och om man inte vill så behöver man inte fundera på vad man ska göra de närmsta fyra åren, etc. Dessutom kommer jag från en familj med en tradition av akademiska studier vilket gjorde att jag hade ett (måhända outtalat) stöd i mitt val. I och med allt detta kunde jag ta det gradvis och inom KTH fanns det utrymme att utvecklas och växa. Men faktum är att efter examen när det var dags att söka jobb så kom den hårda verkligheten lite som en smocka. Det ska gudarna veta att jag inte åkt på en räkmacka, men jag har alltid försökt att göra det bästa utav situationen.

Jag tror att för många så har man ett konstant eftersläp i sin självuppfattning. Man gör något nytt och svårt, och sedan försöker man i efterhand rekonstruera sin självbild för att fatta att man faktiskt gjort detta. Det som krävs är ofta ett leap of faith för att göra det, annars kommer man aldrig någonstans. Haken, moment 22, är att det krävs ju självförtroende för det. En positiv eller negativ spiral alltså. Jag hörde just om en forskarrapport som beklagligtvis tyder på att människan är predisponerad för depression. Vi behöver uppleva (jag tror det var) ungefär 8 ggr så många positiva som negativa upplevelser för att vi ska må OK. Ruttet av naturen tycker jag. Och man undrar hur evolution frambringat något sådant monster. Heroin kanske inte är så dåligt ide trots allt?

Men det som jag tyckte var bra i hans funderingar var att han funderade. Jag rådgav honom: Låt "vuxen" få en positiv betydelse. Att ta ansvar är härligt för det innebär att ha inflytande, att kunna påverka, att kunna göra ett avtryck i världen. Vuxen innebär också många friheter: man behöver inte bry sig lika mycket om vad folk tycker, man kan göra vad man vill, man är säkrare på sig själv, man tjänar mer pengar, folk behandlar en med respekt (ja inte vissa små slynglar som borde veta hut förstås :) ).

---

Jag läste för ett tag sen om personlig "branding" - att "marknadsföra" sig själv som en duktig person med några utvalda eftersträvansvärda egenskaper. Målet är att folk ska tänka: "NN, ja han är en XXX person som är bra på YYY". Först tyckte jag det var urfånigt, amerikanskt, och uppblåst; och jag tror att det verkligen kan bli det. Men när jag tänkte över det lite och omformulerade det som att ingen gillar att höra på en looser som berättar hur allt de gör är dåligt och misslyckat osv, men däremot en ödmjuk person som berättar spännande saker de har gjort och lyfter fram det positiva i det. Jag tror att det ligger en stor suggestiv kraft i att tala om för andra att man är duktig, efter ett tag tror man mer på det själv, och om man gör det så blir man duktig. Tacksamt är också att "marknadsföra" sina vänner och vice versa. Jag vet vilket intryck det kan göra på mig om någon som jag litar på säger om någon att: ?Hon, ja hon är verkligen smart och trevlig.?

Självklarheter, idel självklarheter?

Thursday, October 20, 2005

Guardian Unlimited | Science | Don't dumb me down

Really good article about Bad Science. I often feel as resigned and desillusioned as the author about science journalism.

Tuesday, September 13, 2005

Some more pictures of my balcony

I couldn't stop myself...


Notice how different it looks with different whitebalances. Funny.


Monday, September 05, 2005

IKEA

Luckily (!) they have IKEA in Toulon, only 1.5 hour from Antibes. I spent 3 hours there. Felt like home.

Thursday, August 25, 2005

BBC - Weather Centre - World Weather - Features - Top 10 - Winter Sun Spots

BBC - Weather Centre - World Weather - Features - Top 10 - Winter Sun Spots: "Top 10 Winter Sun spots"

Well at least Côte d'Azur is mentioned as one of the Top 10 Winter Sun spots.

Compared to Stockholm thats pretty good.

The city closest to Antibes they have data on is Marseilles

Tuesday, August 16, 2005

New appartment

Just moved in to my new appartment in the outskirts of Antibes.

Just look at that view from the balcony! The balcony is built in so it's like an extension of the room.

First WE in Antibes - Randonnée

First week-end in Antibes my frien Kajsa took care of me and we went hiking in the mountains ( = randonnée). Very nice.

Kajsa and Gilles

Stopping for Lunch

Wednesday, July 27, 2005

The European Dream

There's been a discussion on the so called EU-crisis in the mailgroup of my old DG INFSO friends from the traineeship with the European Commission. I give here's my view on the European Dream, something I like to champion as an alternative/complement to the more well known American Dream



Regarding my European Dream, I feel obliged to clarify my notion a little. Especially after having read a column by Ralf Dahrendorf (ex-principal of London School of Economics, ex-commissioner, etc.). To him many Europeans carry an unmeditated and very ill defined idea of a European social model as opposed to capitalism and globalization. This is a romantic and anti-modern view that is dangerous because it easily lends itself to different extremist movements. Furthermore?as has been expressed in this forum?the differences among the social models of EU member states is huge, so talking about a European social model is at best a very bland concept if not downright nonsense.

I am not anti-capitalist nor anti-globalist. In fact, in general I prefer to define myself as pro-something. I was not talking about social models in the ordinary sense, but something you could call a meta-model. I was talking about the ways of solving problems rather than the solutions. One of the differences I find important is the view of the state. I actually believe that the state is inherently something good. I believe parliamentarian democracy is an excellent system because it promotes cooperation, compromise and consensus of the politicians and participation and involvement of the people. I do not believe in immutable rights of the individual à la USA. I think these ideas are misleading. They can never promote social cohesion, something I find important. I believe that if we all get together we can establish laws that are superior to this thinking.

I believe that we in Europe can have republic states that are not based on ethnicity, religion or immutable rights, states that are inclusive and have a strong sense of belonging and affinity among the citizens, states that finds the balance between economic growth, social cohesion and political freedom. We would base these states on a pride in our political system, a desire to create something extraordinary together and a belief that peace and wealth can be omnipresent. However, I am afraid this is not the direction Europe is heading at present.

There are other interesting differences between political systems and I leave them for you to explore. I am but a humble engineer, not a political scientist.

Deflation

Everyone likes becoming richer, right? I remember learning that there are no free lunches in economy. Can deflation really be good for everyone? Inflation is a very interesting economic phenomenon. Nothing in the real world changes; a carrot is still a carrot; a car is still a car. Money is just paper, right? Nevertheless, inflation can have a devastating effect on economy.

Deflation can actually be problematic. Many economists with me believe that our economy needs a modest inflation because the way it is constructed. Inflation helps in the longer run to even out imbalances in the economy. The constant push of prices and wages is the lubricant of the economy. A simplified example: It is extremely hard to make workers accept nominal decrease of wages, but a real decrease might pass as long as they get a nominal increase. This helps industries with increasing competition and diminishing margins to survive, and thanks to the inflation prices and wages are slowly adjusts to the market and the relative size of the industry in the economy change.

Many of the economic theories in use do not work well in a deflationary climate. Furthermore, one of the big problems of the mature western economies today is that many have imported deflation and a domestic inflation. This is a new situation, and they do not really know how to handle it best. These imbalances, if allowed to grow might hurt and sever the economy. Well, we?ll just have to lower our prices and wages in the areas where the global competition is high you might say. Good luck, I say.

Tuesday, July 19, 2005

First blogg - NY trip

We'll see what this blog turns out to be. I guess mainly to keep in touch with my friends as I'm living in France from 1st of August. I was thinking of publishing it in Swedish but that would exclude a few people, but there will probably be a few posts in Swedish.

But as a start I'd like to publish some beautiful pictures from my NY visit in May where I visited Johanna who spent two months for a training with her job.


Look at those skyskrapes. Just amazing.

And the magnolia in bloom. Wow!
Look at how the flower stem directly from the trunk.

And of course some shopping. I think this coat was about $2000. We didn't buy it...

Central park morning jogs. A special treat possible only in NY. The park is huge.

Visiting UN with the security council room was really cool. Imagine all the decisions concerning life and death being taken here.